Plast har inget i naturen att göra...

...men, samlade resultat från studier visar att det inte finns några miljörisker med att använda SBR-granulat som ifyllnadsmaterial i konstgräsplaner. Det är varken bevisat att det sprids i naturen i hög utsträckning, är en källa till mikroplaster i sjöar och hav eller att det skulle vara skadligt för människor eller miljön. Trots det fortsätter däckgranulat att utpekas som både hälsofarligt och en källa till mikroplaster i havet, trots att både europeiska och amerikanska studier pekar på motsatsen. Sett ur ett systemperspektiv och total påverkan är däckåtervinning i flera varv en höjdare med egenskaper till oanade miljövinster. Utöver konstgräsytorna kan återvunna däck även användas till vattenrening, cementindustrin och nya produkter.

Teoretiska resonemang skapar fortsatt oro

 

Ett stort problem är att tillgänglig information hos många myndigheter, media och organisationer ofta är föråldrad och ibland direkt felaktig. Ett sådant exempel är Svenska Miljöinstitutets (IVL) ofta citerade rapport, som använde en bruttosiffra för återfyllnad av granulat på konstgräsplaner som volym för plaster som kan hamna i havet. De teoretiska resonemangen utgick med andra ord från att en plan släpper ifrån sig lika mycket material som man fyller på med, och fastställde att en plan möjligen kunde släppa ifrån sig så mycket som 500 kg mikroplaster per år. Vid analys av hur mycket spill som förekommer är det centralt att inte glömma naturlig kompaktering av materialet vid spel på planen, vilket inte togs hänsyn till i ovanstående resonemang. Kompaktering har visat sig svara för hela påfyllnadsrekommendationen men det betyder inte att det inte förekommer spill alls, bara att det är ett dåligt mått på spill 

Materialet kompakteras

Vid spel på konstgräsplaner med SBR-gummi behöver planen då och då fyllas på med nytt material eftersom materialet trycks ner, det vill säga kompakteras. Men det innebär inte att mängden som fylls på är den mängd som försvinner ut i närmiljön. Forskning visar att naturlig kompaktering av materialet förklarar mer än hela volymen som fylls på konstgräsplanerna varje år och inget granulat har påvisats i havet. Det mindre spill som faktiskt mätts upp kan med enkla medel hanteras. Det rör sig om gram. Inte ton.Trots att samlade resultat från flera nationella och internationella studier motbevisat den mängd som diskuteras i media, väntas nu, med ett illa underbyggt underlag som grund, ett eventuellt totalförbud som riskerar att leda till stora negativa konsekvenser för miljön, folkhälsan och samhällsekonomin. 

Framtagen standard av SiS och CEN  

Till följd av påtaglig nedskräpning vid felaktig hantering och naturliga orsaker som regn, snö och vind, förekommer ett litet, men ofarligt spill. Svenska Institutet för Standarder (SiS) och Europeiska Standardiseringsorganisationen (CEN) har tagit fram en standard för anläggning och skötselråd för att minska spillet från konstgräsplaner. Genom att implementera denna standard och införskaffa borstar, skogaller och hårdytor för snöröjning, går det att reducera granulatspill till endast ett par gram per plan och år. Det är enbart en bråkdel av de siffror som omnämns i debatten. Självklart har inte SBR-gummi eller andra material som hamnar på fel plats i naturen något där att göra, där vida rätt åtgärder för att minska risken för nedskräpning välkomnas.

 

Men ett totalförbud mot SBR-granulat skulle dock sända en felaktig signal inom hållbarhetsarbetet. Fokus för hållbarhetsarbetet måste vara att göra det möjligt med en cirkulär ekonomi och att utifrån fakta se helheter. 

Ta del av CEN-standarden här! 

fachry-zella-devandra-zovRN8FQjA4-unspla

Ny studie kan öppna för fortsatt spel på konstgräsplaner

På uppdrag av ESTC (EMEA Synthetic Turf Council) har det svenska analysföretaget Ecoloop AB sammanställt tillgänglig information och data och identifierat risker för spridning av ifyllnadsmaterial under konstgräsplaners hela livscykel. Studien följer standarden i den tekniska rapporten CEN TR 14519, framtagen av europeiska kommittén för standarder, vilka  nämns ovan. Resultatet av studien visar att med riskhantering enligt CEN TR 14519 och föreslagna begränsningsåtgärder kan utsläppen hållas väl under den gräns på 7 gram per kvadratmeter konstgräs som föreslagits av ECHA som alternativ till ett totalförbud. EMEA Synthetic Turf Council (ESTC) har delgett ECHA dessa slutsatser som i sin tur har gett sin riskbedömningskommitté i uppdrag att komma med synpunkter på hur dessa dokument påverkar föreslagna restriktioner på användning av tillverkad mikroplast. 

Istället för ett dyrt och ineffektivt förbud borde man istället införa övervakning, ovannämnda begränsningsåtgärder för mikroplastspridning och tydliggöra informationen till kommunerna om hur man bäst sköter konstgräsplaner. Det kommer leda till större positiv påverkan, inte bara för miljön eller samhällsekonomin, utan för att barn och unga ska kunna fortsätta idrotta året runt i hela landet.  utan också för och samhällsekonomin.

Alternativa material 

Konstgrässtråna i plast behöver stadga och underlaget måste ges rätt svikt både för att skona spelarna och för bollarna ska rulla på rätt sätt. Därför används olika fyllnadsmaterial, ofta på en bas av sand. Fyllnadsmaterialet kan bestå av granulat från bland annat återvunnet däckgummi (SBR), nytillverkad EPDM, TPE, men även kork, sockerrör och GROT-baserat material (grenar och trädtoppar). En anledning till SBR-gummits omfattande användning är bland annat materialets egenskaper som klarar vårt nordiska klimat. Det skapar möjligheter att spela fotboll och utföra andra idrotter utomhus året runt och i alla väder. 

Ur ett livscykelperspektiv (ett mått för total miljöpåverkan) har SBR-gummi lägre CO2-avtryck än de alternativ som idag finns på marknaden, såsom etenpropengummi (EPDM), termoplastiskt gummi (TPE) och kork (IVL, 2012; Ragn-Sells, 2018). Om man ser till klimatutsläpp, hur mycket fossil energi som går åt, försurning och användandet av jordbruksmark, har dessa nya material större påverkan på klimatet än det återvunna däckmaterialet. Det krävs också 130 fotbollsplaners yta korkekplantage för att försörja en enda plan med ifyllnadsmaterial från kork (IVL, 2012; Ragn-Sells, 2018). Ytutnyttjandet blir sämre och kräver röjning av annan skog eller ianspråktagande om man avser att nyttja kork på konstgräsplaner generellt. Alternativa material tenderar att frysa under vinterhalvåret, är mer flyktiga för väder och vind och behöver fyllas på oftare. Det tenderar att göra underlaget statiskt och svårare att spela på med fler spelarskador som följd. Många alternativa material behöver också behandlas med kemikalier för att få rätt egenskaper och inte mögla. 

Det saknas i stor utsträckning livscykelanalyser för biologiska ifyllnadsmaterial, men generellt antas de likna kork vad gäller klimatavtryck  och behov av kemikaliebehandling. Utifrån ett spel- och underhållsperspektiv har naturmaterial hittills visat sig inte vara lika bra som syntetiska materialen. Användning av naturmaterial funkar bra i södra Europa med varmare klimat,  men på grund av det kallare klimatet i nordens, samt regnmängder och snöskottning är naturmaterial mindre fördelaktigt. Konstgräsplaner med ifyllnadsmaterial som exempelvis kokos och kork har tagits bort och ersatts med SBR-gummi för att uppnå rätt funktionalitet (Malmö stad, 2020). Alternativen har också visat på färre speltidstimmar, kortare livslängd och kan inte materialåtervinnas igen när planen ska bytas ut, något som går att göra med gummigranulat. 

Rikta större fokus mot systemperspektiv 

Vid val av material för en viss tillämpning är det viktigt att de olika materialen jämförs och analyseras för att kunna bedöma vilket som bäst lämpar sig och bör prioriteras utifrån en total miljöpåverkan. Material som idag pekas ut som mer miljövänliga än SBR-gummi behöver inte vara det om man tar hänsyn till hela produktionskedjan Helhetssyn och systemperspektiv behöver prägla de val vi i samhället gör gällande användning och återvinning av olika material för att understödja övergången till cirkulär ekonomi. Det handlar om att se helhetsbilden och inte förledas av ofullständiga fakta i den allmänna debatten. Det kommer i längden leda till ett samhälle allt annat än hållbart.